I majoriteten av de texter man skriver under utbildningen är det nödvändigt att använda sig av källor. En källa kan vara exempelvis en vetenskaplig artikel, lärobok eller föreläsning. Källor delas vanligtvis in i primär- respektive sekundärkällor. Gränsdragningen mellan dessa är dock inte entydig och det kan finnas betydelseskillnader mellan olika forskningsfält.

Inom medicin och omvårdnad utgörs primärkällor av förstahandsinformation. Det kan exempelvis röra sig om en originalartikel, i vilken forskare presenterar och diskuterar sina empiriska resultat, eller en teori eller undersökning som presenteras i en bok eller föreläsning av forskarna själva.

Exempel på primärkälla
Eriksson (1) belyser att begreppet dela på ett övergripande plan innefattar närvaro dels i fysisk bemärkelse, dels i tanken och upplevelsen.

Sekundärkällor utgörs av andrahandsinformation, det vill säga information som återger eller sammanfattar sådant som presenteras i en eller flera primärkällor. Ett exempel på detta inom medicin och omvårdnad är översiktsartiklar, som sammanställer resultat från flera originalartiklar. Läroböcker är också ett exempel på sekundärkällor.

Exempel på sekundärkälla
I Katie Erikssons vårdteori utgör även att dela en viktig aspekt av vårdandet, vilket innefattar vårdarens delaktighet både genom handling och närvaro (Kirkevold, 2000).

En text kan innehålla inslag av både primär- och sekundärkällor. I en empirisk originalartikel är exempelvis bakgrunden som regel att betrakta som sekundärkälla, eftersom författarna i detta avsnitt presenterar det aktuella forskningsläget eller teoretisk bakgrund med hjälp av andra källor. Resultatet och tolkningarna av detta klassas i stället som förstahandsinformation, eftersom det är först i den aktuella artikeln detta presenteras.

Hur många källor ska man använda?
Hur många källor man bör använda i sin text beror på vilken typ av text det rör sig om och vilket syfte den har. I en examinerande inlämningsuppgift tidigt under utbildningen brukar antalet som regel anges i instruktionerna. Senare i utbildningen i samband med exempelvis uppsatsen kan detta vara svårare att avgöra. Huvudregeln är dock att man enbart ska ta med de källor som man har läst och använt i sin text och som faktiskt bidrar med nödvändig information. Inom vissa utbildningar kan det ibland förekomma rekommendationer om antal källor. Därför är det bra att rådgöra med sin handledare om man skulle känna sig osäker.